Trubbel med Prästen på en söndag

Idag var en märklig dag. Jag vaknade vi Sjutiden och tog en runda med hundarna. Jag kunde konstatera att det var ganska svaga vindar i Pukavik denna fina söndagsmorgon. Det får bli en sväng med flugspöet ut på Norje gryt. Jag tog mej över till ön över ett stenröse som en gång har varit en bro, vid normalt eller högt vattenstånd kan man inte komma ut till ön torrskodd. Ute på grytets nordvästra sida ser jag två grabbar som jagar gädda med Jerkbaits, det ser ganska kul ut. Jag fortsätter lite åt öster och testar lyckan mellan Norje gryt och Norrören.Jag vadar ganska långt ut för man tror väl alltid att fisken är längre bort än man når annars. Svårt att få in i huvudet att fisken är simkunnig även i grunt vatten. det är nu jag kommer på att jag har min midjeväska med flugor och annat smått o gott runt midjan i undervattensläge, Skit oxå! Allt blev dyngsurt. Jag försöker tömma väskan på så mycket vatten som det bara är möjligt, när jag ser att ett diamantbryne glider ur väskan ner i vattnet som jag hinner ta innan det är förlorat. Gott, vilken jäkla tur man kan ha ibland.Jag tog mej in till land igen och skakade och vände på väskan för att tömma den på så mycket vatten som möjligt. Sedan gick jag fram till en sten där jag tömde väskan på alla blöta prylar såsom tafsrullar, flugask, diverse tafsar och min hemmagjorda Priest "Fiskbonken" den man klappar i huvvet på de fiskar man ska ta hem till middagsbordet. Det var bara ett litet problem ??? Var fan är bonken? Den är helt väck! Jag började leta i den helt tomma lilla midjeväskan som om den skulle kunna gömt sej i ett litet skrymsle. Jag VET att den var med ut, den brukar jag inte missa när jag packar. Jag kollade i kläderna men -nä den var borta!? Jag tittade ut mot den platsen där jag hade fiskat tidigare där jag tappade brynet, kan den ha följt med där? då är den förlorad för alltid. Fy fan vad surt sånt här är. Jaja det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Borta är borta. Jag gick ut utan frukost i magen som nu började tala om för mej att det kunde vara dags att gå hem och käka en bit. Jag har iallafall lite flyt idag, för när jag kom till husvagnen så hade min kära hustru precis dukat fram frukosten till sej och Jimmy (sonen) så det var bara att ta fram en mugg till. Jag berättade vad som hänt och att det var anledningen att jag kom hem såpass tidigt. Diana tyckte också att det var jättetråkigt. Lite frukost och en balja kaffe gör iallafall att humöret blir lite bättre så jag bestämmer mej för att jag ska ta mej ut till grytet en sväng till innan helgen är över, för sen ska vi hem till Gnosjö. Nu hade det börjat blåsa en del så jag bestämmer mej för att tackla upp ett spinnspö med kastdobb och fluga istället för flugspöt. Jag går tvärs över ön till den östra sidan direkt och ställer mej rakt i motvind och börjar fiska av mellan alla stenar och hålor som jag tror att jag vet var dom är. Inte ett liv...Då kommer jag på att jag vill ta en bild för jag står på samma ställe som den första bilden i min blogg är tagen på, men det var första januari då med driv-is och svinkallt och nu är ser det ut så här. Det är skönt att bo i ett land med fyra årstider, jag gillar allihop! Det hänger bara på kläderna...
Nu har jag fiskat av halva den yttersta udden på Norje gryt utan en enda känning av fisk, man funderar en massa på om det beror på temperaturen, vindarna eller om havsöringen bara är intresserad av åarna nu efter vintern. Jag ser inte speciellt mycket aktivitet bland tångruskorna heller, kan det bero på det? eller så har jag bara oflyt, det har ju visat sej med "bonken" som bara mal i huvudet. Fasen vad det retar mej med den! Jag fortsätter hemåt på den norra sidan av ön stannar till vid sådana platser som känns "heta" fiskar av lite i solfjäder form, ingenting. Fortsätter en bit till, börjar närma mej samma ställe som jag var vid på förmiddagen när jag bestämmer mej för att jag vadar ut till samma ställe där jag var först när jag tappade mitt bryne, för att försöka finna min kära lilla Priest. Men denna gången hängde jag av mej midjeväskan, det finns nog dom som tycker att jag är dum. Men jag är inte dum i huvvet;) Jag letade runt som en tok för jag ville verkligen hitta den, men havet är stort och bonken väldigt liten. Det kände jag direkt att detta är lönlöst så jag gav upp ganska snart och bestämde mej för att nu är jag klar för idag. Jag vadar iland och går till stenen där jag lade min midjeväska som jag bara hänger över axeln och tar ett steg hemåt, när jag kikar ner på marken...
Det är inte sant tänker jag! Men visst är det så, där i gräset halvt dold av grässtrån ligger den lille prästafan och vill hem igen! Den hade inte alls fallit ur väskan ute vid vattnet. Den måste trillat ur här vid stenen när jag tömde väskan på vatten utan att jag märkte det.Jag skiter väl i om jag inte fick fisk idag heller... Det är märkligt hur lite som behövs för att göra en människa på bra humör igen. Som om det inte vore nog med detta. När jag kommer tillbaka till husvagnen för andra gången denna fiskesöndag glad i hågen så står middan framdukad. Denna dan har gått i vattnets tecken?! I vågor...