Arbetsmöte med GSK.

Vi samlades ca klockan 17:00 för att göra lite sedvanliga sysslor vid klubbsjön och klubbstugan. Det var nitton man som slöt upp och hjälpte till med städning, slyröjning båttvättning och flottning av tegelpannor som skulle stjälpas ned i vattnet på strategiska platser för att främja kräftorna i sjön.Klockan 19:00 höll Gunnar klubbmöte, där vi bland annat gick igenom förra mötets protokoll. Ett viktigt ämne som togs upp var -Premiärfisket-! Det kommer att bli olidligt sent i år på grund av sena fiskleveranser (lång kall vinter), med risk att vi missar May-fly kläckningen. Jag föreslog att efter fiskutsättningen håller vi sjön stängd en vecka sen kör vi ytterligare en vecka med endast "Catch & Release" som betyder fånga utan hulling och släpp tillbaka. Detta är ett sätt att försöka aklimatisera fisken utan att behöva ha ett allt för hårt fisketryck på sjön. Jag fångar ju mycket hellre fisk som "förvildats" och gärna stått kvar ett år i sjön än att jag tar en som nyss fått komma i vattnet. Matfisk tar jag förövrigt hellst på hösten om det finns nån kvar.

Trubbel med Prästen på en söndag

Idag var en märklig dag. Jag vaknade vi Sjutiden och tog en runda med hundarna. Jag kunde konstatera att det var ganska svaga vindar i Pukavik denna fina söndagsmorgon. Det får bli en sväng med flugspöet ut på Norje gryt. Jag tog mej över till ön över ett stenröse som en gång har varit en bro, vid normalt eller högt vattenstånd kan man inte komma ut till ön torrskodd. Ute på grytets nordvästra sida ser jag två grabbar som jagar gädda med Jerkbaits, det ser ganska kul ut. Jag fortsätter lite åt öster och testar lyckan mellan Norje gryt och Norrören.Jag vadar ganska långt ut för man tror väl alltid att fisken är längre bort än man når annars. Svårt att få in i huvudet att fisken är simkunnig även i grunt vatten. det är nu jag kommer på att jag har min midjeväska med flugor och annat smått o gott runt midjan i undervattensläge, Skit oxå! Allt blev dyngsurt. Jag försöker tömma väskan på så mycket vatten som det bara är möjligt, när jag ser att ett diamantbryne glider ur väskan ner i vattnet som jag hinner ta innan det är förlorat. Gott, vilken jäkla tur man kan ha ibland.Jag tog mej in till land igen och skakade och vände på väskan för att tömma den på så mycket vatten som möjligt. Sedan gick jag fram till en sten där jag tömde väskan på alla blöta prylar såsom tafsrullar, flugask, diverse tafsar och min hemmagjorda Priest "Fiskbonken" den man klappar i huvvet på de fiskar man ska ta hem till middagsbordet. Det var bara ett litet problem ??? Var fan är bonken? Den är helt väck! Jag började leta i den helt tomma lilla midjeväskan som om den skulle kunna gömt sej i ett litet skrymsle. Jag VET att den var med ut, den brukar jag inte missa när jag packar. Jag kollade i kläderna men -nä den var borta!? Jag tittade ut mot den platsen där jag hade fiskat tidigare där jag tappade brynet, kan den ha följt med där? då är den förlorad för alltid. Fy fan vad surt sånt här är. Jaja det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Borta är borta. Jag gick ut utan frukost i magen som nu började tala om för mej att det kunde vara dags att gå hem och käka en bit. Jag har iallafall lite flyt idag, för när jag kom till husvagnen så hade min kära hustru precis dukat fram frukosten till sej och Jimmy (sonen) så det var bara att ta fram en mugg till. Jag berättade vad som hänt och att det var anledningen att jag kom hem såpass tidigt. Diana tyckte också att det var jättetråkigt. Lite frukost och en balja kaffe gör iallafall att humöret blir lite bättre så jag bestämmer mej för att jag ska ta mej ut till grytet en sväng till innan helgen är över, för sen ska vi hem till Gnosjö. Nu hade det börjat blåsa en del så jag bestämmer mej för att tackla upp ett spinnspö med kastdobb och fluga istället för flugspöt. Jag går tvärs över ön till den östra sidan direkt och ställer mej rakt i motvind och börjar fiska av mellan alla stenar och hålor som jag tror att jag vet var dom är. Inte ett liv...Då kommer jag på att jag vill ta en bild för jag står på samma ställe som den första bilden i min blogg är tagen på, men det var första januari då med driv-is och svinkallt och nu är ser det ut så här. Det är skönt att bo i ett land med fyra årstider, jag gillar allihop! Det hänger bara på kläderna...
Nu har jag fiskat av halva den yttersta udden på Norje gryt utan en enda känning av fisk, man funderar en massa på om det beror på temperaturen, vindarna eller om havsöringen bara är intresserad av åarna nu efter vintern. Jag ser inte speciellt mycket aktivitet bland tångruskorna heller, kan det bero på det? eller så har jag bara oflyt, det har ju visat sej med "bonken" som bara mal i huvudet. Fasen vad det retar mej med den! Jag fortsätter hemåt på den norra sidan av ön stannar till vid sådana platser som känns "heta" fiskar av lite i solfjäder form, ingenting. Fortsätter en bit till, börjar närma mej samma ställe som jag var vid på förmiddagen när jag bestämmer mej för att jag vadar ut till samma ställe där jag var först när jag tappade mitt bryne, för att försöka finna min kära lilla Priest. Men denna gången hängde jag av mej midjeväskan, det finns nog dom som tycker att jag är dum. Men jag är inte dum i huvvet;) Jag letade runt som en tok för jag ville verkligen hitta den, men havet är stort och bonken väldigt liten. Det kände jag direkt att detta är lönlöst så jag gav upp ganska snart och bestämde mej för att nu är jag klar för idag. Jag vadar iland och går till stenen där jag lade min midjeväska som jag bara hänger över axeln och tar ett steg hemåt, när jag kikar ner på marken...
Det är inte sant tänker jag! Men visst är det så, där i gräset halvt dold av grässtrån ligger den lille prästafan och vill hem igen! Den hade inte alls fallit ur väskan ute vid vattnet. Den måste trillat ur här vid stenen när jag tömde väskan på vatten utan att jag märkte det.Jag skiter väl i om jag inte fick fisk idag heller... Det är märkligt hur lite som behövs för att göra en människa på bra humör igen. Som om det inte vore nog med detta. När jag kommer tillbaka till husvagnen för andra gången denna fiskesöndag glad i hågen så står middan framdukad. Denna dan har gått i vattnets tecken?! I vågor...

Grillen på plats vid Mossasjöns sportfiskevatten.

Ett sånt jäkla slit för att få en grill på plats.Det syns inte på bilden att betongring och allt gruset har kärrats flera hundra meter ner för en snårig backe. Men det var det värt för fint blir det.Soptunnan i bakgrunden var fylld med makadam som vi sedan fyllde ringen med, jag lovar att det var tungt.
Nu återstår det bara att röja lite mer bland träden och bygga lite trevliga bänkar. sen kan vi ha allsång vid lägerelden.Jag återkommer väl till det när allt står klart.

Grillen blev helt klar idag.

Den ska nog kunna funka till en och annan korvabit. Nu ska den bara ner till sjön på nåt sätt, sen hoppas jag att man får till en riktigt fin bänk att sitta på så det blir lite lägerkänsla vid grillplatsen.

Här visar jag en bild på detaljerna vid grillgallret. Två rör som passar i varandra som får fungera som "teleskop" höj och sänkbar grillyta. det kan ju vara nån mer som vill ha idéer om hur man kan tillverka sin egen grill. Smaklig måltid...

Vi bygger en grill.

I dag har vi roat oss med att bygga grillen till klubbens put & takevatten här i Gnosjö -Mossasjöns sportfiskevatten- Det är riktigt kul att försöka vara lite smed. Det är ju tur att det finns lite kompetens när det gäller att svetsa. Juhani är en riktig "snitsare" med svetsen. Det var lite segt att få saker och ting att funka som vi ville när vi inte hade tillgång till vår riktiga smedja, utan fick förlita oss till handverktyg och lite antika källarverktyg. Men med Guds nåd och lite Jävlar anamma så löser sej det mesta. det blir ju inte mycket bättre av att vi tillverkar grillen i "rostfritt" ett tufft material att arbeta i.Men det blir ju hållbart som attan!Här står Juhani och Jon och löser alla världsproblem.Klockan går och våra familjer börjar bli hungriga, vi bestämmer att det är dags att avsluta dagens arbete för att göra kväll. Vi fick ganska mycket gjort idag, det är bara finjusteringar och transport till sjön kvar nu.Så var vi klara för idag. Banden runt betongringarna blev ju riktgt bra till slut, och gallret funkar nog,hoppas att resten funkar så bra som vi vill.Vi får se om vi avslutar imorgon eller i veckan som kommer.

Djungeltupp för den händige.

Djungeltupp på latin: Gallus sonneratii

Det är väl ingen hemlighet att priset på en djungeltuppnacke ofta avskräcker för inköp. Man kan ju om man vill, köpa en lägre graderad nacke för billigare penningar på bekostnad av kvalitén som oftast betyder att spetsarna är kluvna. Det ser ju tyvärr ganska sorgligt ut när man binder en fluga som man vill ha djungeltupp kinder på om fjädrarna spruckit.Jag har en nacke som de finaste fjädrarna börjar ta slut på nu efter många fina laxflugor. Man vill ju gärna binda sina flugor på bästa möjliga vis.Jag är lite för snål för att bara skrota så många "nästan" hela fjädrar som det ändå finns kvar på denna Djungelcook nacken. Så jag började testa lite olika knep för att utnyttja den till max. Jag gjorde några tappra försök med att lacka med Fly-tite som jag läst mej till att det skulle funka bra, men jag hittade aldrig nån bra beskrivning som fungerade för mej i allafall.
nu har jag kommit fram till en teknik som är snabb och resultatet blir precis så bra som jag önskar att det ska vara.
Så om du har en nacke med många kluvna spetsar eller har funderat på att köpa nån lite billigare variant så kanske du har nytta av tipsen i bildsekvensen här.
Lycka till....

Filmtajm!

Jag klev ur sängen klockan kvart i fem, bryggde en kanna kaffe och vallade hundarna.Vädret ser bara skapligt ut, regnet hänger i luften och det blåser lite mer än önskvärt. (det blev bara bättre) Sedan packade jag bilen, hämtade Tony och Martin för att köra de cirka tretton milen till Halmstad från Gnosjö. När vi kom fram vid runt åttasnåret på morgonen så är Jon Erlandsson redan på plats.Han har det i mina ögon ganska bra, eftersom hans föräldrar har en sommarbostad i Halmstad som han kan bo i på helgerna. Jon väntar på dagens havsöringssugna fiske entusiaster.Det vill säga att han väntar på oss. Han är inte helt ensam när vi kommer fram, för som jag skrev i går så har vi bestämt med ett filmteam att vi ska filma fiske på vårat sätt.Så när vi kommer fram till viken där vi ska ägna oss åt årets premiärfiske efter den åtrådda Havsöringen, så är teamet redan på plats med kameror och mikrofoner i högsta hugg. Vi ska filma intro scenen med en gång så det är inget att vänta på. In i bilen igen, kör tillbaka med kamera i bilen och en som väntar när vi parkerar, gör si, gör så gör om...Titta inte in i kameran, gör om...

Det är märkligt vad en kamera påverkar en människa när man blir filmad. Man blir tyst och försiktig med vad man ska säga för att det ska låta vettigt, men det vill jag lova att tänka och tala samtidigt är inget att skoja om. Vadå simultankapacitet???;) Det fanns ju även andra människor runt omkring som säkert undrade vad vi sysslade med, både fiskare och folk som bara var ute i det fina vädret.Vi träffade en äkta fiskegentleman som visade upp sin nyrensade silvertacka.Vi kom i samspråk som fiskare har tendens att göra när man delar ett intresse som vi gör, det lustiga var att INGEN reagerade på att det stod ett film-crew på fyra man med kameror och mikrofonbom över huvudet på den här trevlige herren. Mannen sa inte heller ett ljud om detta men fortsatte att prata om sitt fiske som inget hade hänt.Han hade 210 fiskedagar förra året, (pensionär) Proffsigt! Jag glömde tacka, Tack,tack.

Vi fiskade också. Här sitter grabbarna som var med, en paus mellan fiskepassen. martin fick ett dunderhugg strax innan vi tog den här bilden men han var inte alls med på mothugget -Sånt är surt-
Fiskandet blev lite kantigt och hoppigt med kameror runt oss och paus för lite föda på treditionsenligt vis.Vi grillade ett stort lass med tjocka grillkorvar som smakade finemang när man är hungrig.


Jag tacklade om. Laddade ett spinnspö med intermediate dobb 30gram 3 meter fluocarbontafs en Pattegris storlek #6 längst ut och en "räk-märla" som upphängare en halv meter ovanför som jag band in med en kirurgknut.Anledningen att jag tog spinnspöt var för att det hade börjat blåsa ganska duktigt så här mitt på dagen. Jag missade precis som Martin en fisk, jag stod och halvsov när det plötsligt smäller på en "grönländare som jag får fighta fram till mina fötter där den bestämmer sig för att kliva av. Det gjorde inte så mycket eftersom jag såg att den inte höll måttet, men det värmer mysigt i själen när man står där i vattnet. Martin får också på en igen som han får lov att trötta ut en aning innan den får återgå till friheten. Tony och Jon blev utan fiskkontakt, vi åker hem utan fisk.

Massor av frisk luft och en jäkla kul dag med filmkameror runt huvudena. Avslutningen på dagen är helt fantastiskt fin. Ett stort tack till er grabbar som skötte filmandet.
Joakim, Gustav, Christopher och Eddie ni gjorde denna fiskeupplevelse till nåt ovanligt och speciellt. Vi vet att vi ses igen..
Fortsättning följer......
Ha dé.

Premiär! Äntligen 1 april -Havsöring-

Vi drar till västkusten i morgon Långfredag för att möta våren tillsammans med en massa andra galna spösvingare som har klåda i fiskefingrarna. Detta är förmodligen den största enskilda premiärfiskedagen på hela året som drar allra flest fiskare på en och samma gång. Man kan nog ana att det står fiskare nästan axel mot axel på somliga kustremsor. Vi är Jag, martin Jon och Tony som ska möta upp med ett gäng grabbar som ska filma nån form av fiskedokumentär/film där vi kommer att försöka förklara vad det är som gör att sportfiske lockar så många entusiaster eller vad det nu kan bli av det, med oss som statister .Vad fan är det som är så märkligt med fiske? Kan det vara det som är runt omkring själva fiskandet? Kamraterna, gemenskapen, planerandet eller käket? Jag återkommer väl med rapport i helgen.

-SKITFISKE- till alla premiärsvingare...