Jag bestämde mej som hastigast trots det grådassiga vädret att ta en sväng till klubbsjön, för att försöka få hem nåt att lägga i stekpannan. Jag plockade bara fram det som jag tyckte var det allra viktigaste för lite höstfiske efter öring och regnbåge i stilla vatten. Två spön. Ett som redan var riggat med en rulle med sjunklina, och det andra plus en rulle med flytlina. några askar med flugor, kniven, håven och västen. När jag kommer upp till sjön så ser jag att jag blir själv. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är så grådisigt så det faller små droppar hela tiden, och är ganska kallt.
 |
| Hög luftfuktighet |
Som om det inte var nog med att vädret är kass, så upptäcker jag när jag packar ur bilen att jag glömt rullen med flytlinan. Skit oxå! Då lär det ju inte bli nåt torrflugefiske på vakande fisk idag. Nu känns inte det som ett problem, för jag ser inte ett enda vak den första timmen ändå. Då gör det ju inte så mycket.
Jag binder på en väl impregnerad marabou muddler (ljust rådjur och orange marabou, guldfärgad kropp) på en ganska kort tafs (ca en meter) detta får fungera på samma sätt som en boobie flugas flytande ögon. Jag rullar av nästan hela fluglinan från rullen för att sträcka den mellan armarna så gott det går för att den inte ska lägga sej som en hoprullad telefonsladd på båtens durk. Nu är det dags att börja fiska äntligen! Jag kastar ut linan så långt jag kan och låter linan sjunka mot botten, där linan lägger sej tillrätta.innan jag börjar handtwista hem flugan sakta strax ovanför botten. Det händer ingenting på en lång stund, och många kast. Jag flyttar mej mot sjöns norra ände och försöker igen och då äntligen får jag napp. Ett försiktigt nafsande som är svårt att känna med en lina som släpar mot botten, men fisken sitter.
 |
| Slips |
En ganska slank fisk en regnbåge som trots allt får följa med hem. Nu ror jag vidare över halva sjön för att kolla om utloppets "munk" behöver tömmas/rensas från löv. (ett galler som hindrar fisken från att följa bäcken ur sjön) Det satt inte mycket skräp där, det var bra. Nu kör jag ett pass till innan det börjar mörkna. Jag lägger båten en bit från en stenrevel som brukar hålla fisk, när jag helt plötsligt får se en fisk som sakta och makligt häver sej i ytan flera gånger. Stora härliga vak där hela ryggfenan och stjärten välver över i vattnet. Och vad ska jag göra med mina grejer för att ha en chans överhuvudtaget på en fisk i ytan??? Jag hivar iväg ett kort kast bara precis bortanför fisken och "tokrycker" hem flugan i vattenytan med högt hållet spö. Pang! Den sitter. Va gott. Jag trodde att jag var chanslös mot den fisken med sjunklina. Kul när man har fel ibland. Den här gången blev det en fin öring på ca 6 hekto.
Nu går det en stund igen utan att det händer nåt, när jag återigen får se en fisk som vakar ganska nära båten. Skillnaden nu är att jag har lång lina ute och flugan på botten, så jag har mycket som ska dras hem innan jag kan kasta om på nytt efter fisken som precis visat sej. När flugan och tafsen börjar närma sej båten och jag precis ska dra upp för att påbörja ett nytt kast så ser jag en fisk som precis ska kasta sej över min muddler. Jag hinner inte stanna upp min spö rörelse, utan jag drar flugan ur munnen på fisken. Skit också, det var nog min sista chans för idag tänkte jag. Ett nytt kast iallafall precis som förra gången stax bortanför där den vakade och sen hem "tokfort" i ytan. Pang! En gång till. Den sitter den här också. Lite större fisk är det med på dryga kilot. Kul med en sån avslutning på dagen. Jag har fyllt dagskvoten.
 |
| Tre "bonkade" firrar |
Nu återstår lite vägning, mätning, rensning av fisk och städning av båten innan hemgång. Jag hade tänkt dra upp ett par av båtarna också, men det får vara till en annan gång.
En klubbkamrat har kommit medans jag var ute, Kent blir kvar när jag åker hem. Hoppas han får lika bra fiske som jag haft. Han är där ute nånstans, jag lovar...
Vi hörs.
Inlägg
