Jag fiskar alltså lever jag!

Long time no see....

Jag har inte skrivit här på ett tag, det har inte funnits tid.

Men bättre sent än aldrig. Jag prövade lyckan i går vid klubbens allra bästa vatten. Faktiskt en av de finaste put and take sjöar i det här landet om du frågar mej och många med mej. En exklusiv sjö med gott om fisk. bestående av Regnbåge, öring och fin bäckröding. Jag tror att isen inte är långt borta nu, vi skriver 1:a december idag. Jag körde upp för att fiska vad jag tror för sista gången denna säsongen.

Kallt och bistert var det och hoppet om bra fiske var inte stort.

Det blåste lite narigt, men det går alltid att hitta nån kant som läar. Det blev ganska behagligt när man kom i lä. Isen har börjat lägga sej lite tunt i kanterna som här runt flotten. Jag hivade iväg en liten streamer med det delikata namnet "Sjötömmaren" som jag landade på den tunna svarta isskorpan. jag lät flugan hasa sakta över isen för att falla ner över kanten och i vattnet där en fisk tycktes vänta på den. Jag var dock inte med på mothugget eftersom jag blev fullständigt överraskad av hugget!

Jag var inte ensam denna dag utan fick sällskap av en hel hög mad kompetenta gentlemän. Tommy Nilsson, Didrik "Didde" Svenningsson, Jon Erlandsson och August "Agge" Norberg ville alla också prova fiskelyckan.

Det var riktigt kul att komma ut denna snålblåsiga kalla sista novemberdagen. fisken var överallt! Ingen behövde bli utan fisk om de bara bundit en fluga på tafsen. Jag stod och tittade på tre man av fyra som drillade fisk samtidigt, den fjärde hade precis håvat en firre (c:

Jag fångade ett par varav en krokade av sej själv, en fick gå tillbaka och växa till sej emdans dessa två får följa med hem till matbordet.

Nu har jag sagt att detta troligen är årets sista fiske, men jag har haft fel förr............


Vi hörs.

Juhani och jag stack till Vättern

Vi kom fram ganska tidigt och var där samtidigt med några andra. Vi möts av en rent ut sagt sorglig syn! Skräp och kolapapper över hela stället där vi kan sitta till bords och äta och en grillplats full med sopor. Bara ett stenkast från soptunnan.

Det vore väl bättre att lämna det städat så som man vill finna det? Juhani språkades vid med en annan fiskare som höll med om att detta var trist! De hjälptes åt att ta undan soporna och satte exempel!

Nog om det nu! Vi riggade våra grejer och ställde oss vid ett på morgonen nästan vindstilla Öninge där regnet härskade till en början. Det var gott om trollingbåtar ute som också fick en fin dag på sjön. 

Vi håller oftast ögonkontakt med varandra, dels för om nån skulle behöva hjälp om man till äventyrs skulle råka få på en lax på kroken och skulle behöva hjälp med håven, och också koll på varann så ingen faller i vattnet.

Varmt och torrt på händerna och kaffe gör susen i en frusen kropp! Frukosten är avklarad. Vi nöter på i några timmar ytterligare totalt utan kontakt med fisk. Juhani sa att han såg fisk som visade sej över vattnytan vid två tillfällen. När klockan närmar sej lunch så signalerar vi till varandra med att klappa oss på magen att det är nog dags att inta lite varm mat.

Juhani värmer lite lax medans jag håller tillgodo med krigsrätten Ärtsoppa som jag tycker är riktigt gott! Efter maten, mätta och belåtna fortsätter vi att fiska och trotsa den tilltagande vinden några timmar ytterligare innan vi bestämmer att idag vinner fisken! Vi packar bilen och beger oss hemåt.

Jag kör INTE idag!

Vi hörs!

Höstlov för fiske

Jag tog ledig från jobbet idag. Kanske en av de sista dagarna jag kommer till klubbsjöarna på ett tag nu. Det står några projekt på kö som kommer att ta en del tid från mej i höst. Vädret var helt fantastiskt och förväntningarna stora. Jag har tre klubbsjöar jag kan välja bland på nära håll. Kanske dags att göra ett "hat trick" 

Först körde jag upp till klubbens fiskekort vatten Mossasjön strax utanför Gnosjö i Småland. Det var krispigt kallt tidigt på morgonen, Jönköpings flygfält hade minus 7 grader i morse. men nu var det riktigt behagligt i solen. Nästan helt vindstilla.kanske tio plusgrader.

Vindkraftverken på Knuts Kulle

Napp!

Regnbågs lax

Först fiskade jag med en torris, en Superpuppa som jag nötte med vid tre olika kastplatser med lite olika förutsättnigar. Efter ca 25-30 minuter så äntligen ett rejält påslag av en inte allt för stor regnbåge på kanske 9-10 hekto. En snabb fight och ett snabbt nackslag med priesten. Matfisk! Nu dags  för ny taktik. Min vän Juhani talade om att han varit uppe i helgen och det enda som intresserade fisken var en streamer som är väldigt poppis utanför Värnamo vid sjön Kassen, en fluga med namnet VS. Jag får väl se om den håller vad han lovar. Ingen tvekan om den saken, första kastet och fast fisk. Lite större denna gånge drygt 1,5 kilo som också får följa med hem. Anledningen att de får åka med hem är att vi inte fiskar C&R i kortsjön. Jag bestämmer mej för att det får räcka med två firrar som ska med hem. jag byter sjö för att inte ta upp nåt mer här.

Nästa stopp blir några kilometer från det första som är klubbens göl. En härlig plats långt från allfarvägarna med en känsla av norrland.

Öronbedövande tystnad

Grillplats med sovmöjligheter i lyxklass

C&R

Tre ganska tätt efter varandra följande påslag med samma streamer (VS) som fick följa med på spöt från Mossasjön. konstigt att fisken inte blir skrämd när jag fightar deras kompisar. Det fick lov att räcka med fiske under ytan för denna gången. Resten av dagen får gå i torrflugans tecken. Jag bestämmer mej ganska snabbt att jag kör vidare till klubbens stora vatten. Där fiskar vi oftast från båt, eftersom det är ett enkelt sätt att nå olika platser.

Spegelblankt

Jag fiskar i cirka två timmar till. Jag testar några olika flugor helt utan några större funderingar på vad fisken egentligen vill ha. Klinkhammer, Tricolor och Humpy fick hänga i ytan. Egentligen hade jag velat binda på en harkrank eftersom jag såg några i luften och några som landat lite brutalt på vattenytan. Det vakade inte mycket, men min gissning var att det var dessa fisken tog. Och jag hade naturligtvis inget med mej som kunde se ut som en liten "Pappa Långben". Det började kurra i magen och jag kände att den här dagen har varit toppen. Dags att köra hem.

Vi hörs.

Äntligen lite fiskafänge.

Det var ganska länge sedan nu men morgon ringer klockan tidigt. Jag  och ett par vänner ska ägna helgen åt att käka/dricka gott, snacka skit, slåss mot knott,umgås och fiska. Ett par alster blev bundna som ska ner i asken. Märkligt, askarna är fulla, men känslan att det fattas nån fluga alltid ska finnas där...

Eurpea-12 Cdc foam body

Dags att packa ner asken i västen och säga hej till kudden.

Vi hörs...

1 april Havsörings premiär 2013

Jag tog yngsta sonen Jimmy med mej mot Göteborg för att försöka lura havsöringen till hugg. Eftersom storebror Eddie bor där så var ju tillfället givet för lite syskonkärlek, medans jag skulle möta upp med en kamrat som lånade ut en soffa för natten. Vi körde på söndags eftermiddagen för att försöka hinna med lite fler möten...Det började nu inte så bra. På motorvägen mellan Bollebygd och Landvetter höll det på att gå käpprätt åt helvete. 110 km/h, bilen börjar vibrera nåt vansinnigt och styr hårt åt höger. Tur för mej att bägge händerna låg på ratten, så jag kunde hålla emot. Bilen har pajat, påskhelg, bilbärgare, skit också!!! Bilen blir dragen till närmaste verkstad där den blir inlåst bakom grindar och bärgaren skjutsar oss till bussarna vid Landvetter centrum med våran medhavda fiske packning. Hur gör vi nu då? Mot stan och fullfölja eller hem mot Gnosjö igen? Klockan går men det blir stan, för vi kan ändå inte göra nåt åt bilen innan påsken är över ändå. Sent i säng igår och upp relativt tidigt idag för vidare färd ut till Stora Amundön som var målet för premiären. Många bilar på parkeringen, undrar om det är fiskare eller flanörer. Ön är väldigt populär för många Göteborgare kanske för att det är lättillgängligt och oerhört fint där ute. Det var dock inte farligt tätt mellan fiskare när vi kom ut till ön. Det första vi ser när vi kommer fram är en snubbe som får på en havsöring på fluga, utvadad i en vik. Den höll nog måttet eftersom den åkte upp på land. Nu ser vi första bekymret, is, is, is och åter is nästan över allt. Tunt men tillräckligt för att hindra fiske. Inte konstigt att det är tunt med fiskare. Nu är det helt plötsligt lite svårare att finna fiskbara platser. Efter en stunds promenerande och klättrande hittar vi potentiellt öppet vatten, eller snarare en tunn skorpa som håller på att blåsa ihop mot land.

Is spaning

Här har isen packat ihop sej i en liten vik

Sörja

 Andreas riggar spö

Vi är inte lika taggade som det verkar

Ulf och Eddie Brandin (far och son)

Vi skulle värma en gryta med pasta och kanongod tomatsås till lunch, när Andreas konstaterar att tallrikar och bestick ligger kvar hemma. Vad gör det, käka kan vi göra senare hemma hos Andreas.

Jimmy och Eddie Brandin med Andreas Larsson

Nu har vi stretat mot elementen och all världens djävligheter i två dar. Det är ingen som är ledsen när vi bestämmer att det räcker för den här gången, fisklösa om nån undrar. Hem och lämna av Eddie hos sej. Andreas är juste och kör oss till Borås där älsklingen möter upp och skjutsar hem mej och Jimmy. Kollat med en kompis om han har lust att följa med till Landvetter och hämta hem bilen i morgon. Kärra och dragbil är ordnad! TACK KARMA! 

Vi hörs.

Torskfiske i Öresund

Klockan ringer 03:35 i svinottan, och Juhani hämtar mej klockan fyra. Vi kör förbi Hillerstorp och hämtar upp Josip som hade vänligheten att bjuda med mej på denna lilla "torsktripp" till Helsingborg och M/S Tärnö.

                                                           

Vi var framme vid båten ganska tidigt, vi hade nämligen räknat med att få köra i nysnö. Men väglaget var perfekt. Vi var därför på plats en timme före avgång. Det betydde att vi kunde välja vilken plats på båten som helst. Rigga spön och ta en kopp kaffe innan båten kör ut.

 

Det blir stelt i fingrarna när handskarna åker av och grejerna ska på spöna. Luften håller några minusgrader och det blåser en del. Det tacklas torsk eller sillhäckla med nåt som liknar räkor, bläckfiskar eller andra fantasifulla saker som nog inte går att artbestämma. och längst ned hänger man på en plåtbit som oftast ska likna en fisk, antingen väldigt färgglad Te.x i gult och rött eller nåt helt blankt i metall.

Här tar Josip fram en monstruös konstruktion som ska riggas med en död sill och släppas ned till fiskarna. (Den här ska egentligen användas när man fiskar efter stora hälleflundror, och såna finns inte här) den var kul att se iallafall.

 

Resan varar i 4 timmar och vi fiskar den mesta tiden, för att fiskeplatserna ligger precis utanför hamnområdet. Det är inte på långa vägar nåt strålande fiske idag men det fångas nån torsk på nästan alla stopp skepparn gör över det som ser ut som fiskstimm.(sill och torsk) Jag har bara på tosktackel med två upphängare för jag vill inte fånga sill men det blir ändå dagens första fångst på en stor trekrok på pilken. Den var nog glupsk. efter många om och men får jag äntligen på en torsk som väger ca 2-3 kilo. Gott, då slapp jag iallafall komma iland med "det fula namnet". Totalt får Josip upp 6 torskar + en hög med sill, Juhani tog 4 torskar tror jag han sa och också en massa sill. Jag fick bara en torsk till ;,( 

Det stod två rutinerade torskfiskare på båten, en på var sida om oss tre som hivade fisk betydligt oftare var och en än vi tre tillsammans. Märkligt, det kändes som de fiskade med krok på grejerna och vi körde utan. Dom fyllde sina korgar, medans vi knappt täckte botten. Det spekulerades en del på vägen hem i bilen om vad som gjorde skillnaden??? Men vi har en tori som ska testas nästa gång...

 

Fyra timmar går fort när man har roligt. Nu kör vi mot hamnen igen.

 

Man träffar ofta trevliga människor med samma intresse som oss själva när man vi ute på såna här fisketurer. Jag hade ett givande samtal med den ane av de två rutinerade rävarna jag talade om förut Jan Erik Lundin.

Ingen blev utan fisk, men jag fick minst att rensa.

 

 

Vi hörs.

Vättern levererar landlax januari 2013

Jag åkte med min gode fiskevän Juhani Karpinen till Vättern för en dags "finfiske" efter sjöns silverblanka laxar. När vi sent omsider kom fram så var en värmande brasa redan tänd sen länge av Ulf Gustavsson som var på plats tidigt, tillsammans med ett par grabbar från Borås som också masat sej ur sänghalmen tidigt.

Ulf Gustavsson Mariestad och jag

Vi har aldrig mötts och pratat ansikte mot ansikte förut, men vi har hörts via "sociala medier"(FB). Ulf och jag hade mycket att prata om, speciellt fiske. Men vi hade även tid till fiske och en braslagad middag på plats.

 

Det var ganska bra med folk på klipporna, men det var inte trångt.

En snubbe en bit ifrån får på en fisk som dock inte håller måttet, så den får simma tillbaka igen.

Ulf G har kännt att det nappar, men missat mothugg. Sånt kan vara frustrerande. Juhani har också haft kontakt, men inget fångat.

 

De unga herrarna från Borås spinnfiskade efter laxen, med stor framgång. Först fick en av grabbarna på en skaplig fisk som fick deras håv att haverera i nätet. En stund senare ser jag att deras ena spö niger och ryster duktigt, (ser tungt ut) då föreslår jag för kamraten att han kommer över och lånar min håv som är ganska kraftig med långt skaft och framför allt, helt nät.Tur för honom, laxen vägde om jag minns rätt 8,7 kilo. Skönt att veta att fisken är på plats idag. Jag höll på att säga till dom att ha håven hos er istället, det är ju bara ni som tar fisk ändå...

 

Jag känner ingenting, och timmarna går. Nu har grannarna precis landat sin totalt fjärde lax som håller måttet. Jag har fullt upp med att inte tappa modet, jo det kan faktiskt överge en fiskare. När jag plötsligt känner ett nafsande, och ett till. Snabbt mothugg! Och, ja! Krokad fisk. När jag vänder mej om för att ta håven så ser jag att den ligger en bit ifrån mej, och jag står och fightas med en skaplig fisk i en liten skreva mellan vassa klippor. Hmmmm, hur gör jag nu? Den har redan rusat farligt nära de vassa stenarna en gång, det är bara ett ögonblicks verk för att flätlinan ska skavas av mot en vass sten. Det löser sej ganska fort, en av Boråsarna kommer till min undsättning och frågar om han kan hjälpa mej. -Absolut får du det, svarar jag. Jag behöver inte säga nåt om hur jag vill att han "nätar" min fisk. Lugnt och fint, utan panik väntar han in min fisk och sänker nätet i vattnet och lyfter som han aldrig gjort annat. Tack för hjälpen!

 

Det var i sista momangen, klockan går och snart mörknar det. En fin och blank lax som väger ca 4,7 kilo får följa med hem, såklart!

 

Ulf Gustavsson gör detsamma som så många andra av oss gjort före honom. Tar i för kung och fosterland vid ett kast och linan ryker av. Där for flötet all världens väg. Ja, ja. Det var ändå snart dags att packa ihop och fara hemåt. Det var en trevlig bekantskap Ulf. Vi ses.

 

Jag och Juhani gör detsamma bara en stund senare. Detta var en bra avslutning på jul ledigheten.

 

Vi hörs.

Det blir inte alltid som man tänkt

Jag bestämde mej som hastigast trots det grådassiga vädret att ta en sväng till klubbsjön, för att försöka få hem nåt att lägga i stekpannan. Jag plockade bara fram det som jag tyckte var det allra viktigaste för lite höstfiske efter öring och regnbåge i stilla vatten. Två spön. Ett som redan var riggat med en rulle med sjunklina, och det andra plus en rulle med flytlina. några askar med flugor, kniven, håven och västen. När jag kommer upp till sjön så ser jag att jag blir själv. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är så grådisigt så det faller små droppar hela tiden, och är ganska kallt.

Hög luftfuktighet

 

Som om det inte var nog med att vädret är kass, så upptäcker jag när jag packar ur bilen att jag glömt rullen med flytlinan. Skit oxå! Då lär det ju inte bli nåt torrflugefiske på vakande fisk idag. Nu känns inte det som ett problem, för jag ser inte ett enda vak den första timmen ändå. Då gör det ju inte så mycket.

 

Jag binder på en väl impregnerad marabou muddler (ljust rådjur och orange marabou, guldfärgad kropp) på en ganska kort tafs (ca en meter) detta får fungera på samma sätt som en boobie flugas flytande ögon. Jag rullar av nästan hela fluglinan från rullen för att sträcka den mellan armarna så gott det går för att den inte ska lägga sej som en hoprullad telefonsladd på båtens durk. Nu är det dags att börja fiska äntligen! Jag kastar ut linan så långt jag kan och låter linan sjunka mot botten, där linan lägger sej tillrätta.innan jag börjar handtwista hem flugan sakta strax ovanför botten. Det händer ingenting på en lång stund, och många kast. Jag flyttar mej mot sjöns norra ände och försöker igen och då äntligen får jag napp. Ett försiktigt nafsande som är svårt att känna med en lina som släpar mot botten, men fisken sitter.

Slips

En ganska slank fisk en regnbåge som trots allt får följa med hem. Nu ror jag vidare över halva sjön för att kolla om utloppets "munk" behöver tömmas/rensas från löv. (ett galler som hindrar fisken från att följa bäcken ur sjön) Det satt inte mycket skräp där, det var bra. Nu kör jag ett pass till innan det börjar mörkna. Jag lägger båten en bit från en stenrevel som brukar hålla fisk, när jag helt plötsligt får se en fisk som sakta och makligt häver sej i ytan flera gånger. Stora  härliga vak där hela ryggfenan och stjärten välver över i vattnet. Och vad ska jag göra med mina grejer för att ha en chans överhuvudtaget på en fisk i ytan??? Jag hivar iväg ett kort kast bara precis bortanför fisken och "tokrycker" hem flugan i vattenytan med högt hållet spö. Pang! Den sitter. Va gott. Jag trodde att jag var chanslös mot den fisken med sjunklina. Kul när man har fel ibland. Den här gången blev det en fin öring på ca 6 hekto.

 

Nu går det en stund igen utan att det händer nåt, när jag återigen får se en fisk som vakar ganska nära båten. Skillnaden nu är att jag har lång lina ute och flugan på botten, så jag har mycket som ska dras hem innan jag kan kasta om på nytt efter fisken som precis visat sej. När flugan och tafsen börjar närma sej båten och jag precis ska dra upp för att påbörja ett nytt kast så ser jag en fisk som precis ska kasta sej över min muddler. Jag hinner inte stanna upp min spö rörelse, utan jag drar flugan ur munnen på fisken. Skit också, det var nog min sista chans för idag tänkte jag. Ett nytt kast iallafall precis som förra gången stax bortanför där den vakade och sen hem "tokfort" i ytan. Pang! En gång till. Den sitter den här också. Lite större fisk är det med på dryga kilot. Kul med en sån avslutning på dagen. Jag har fyllt dagskvoten.

Tre "bonkade" firrar

Nu återstår lite vägning, mätning, rensning av fisk och städning av båten innan hemgång. Jag hade tänkt dra upp ett par av båtarna också, men det får vara till en annan gång.

 

En klubbkamrat har kommit medans jag var ute, Kent blir kvar när jag åker hem. Hoppas han får lika bra fiske som jag haft. Han är där ute nånstans, jag lovar...

 

Vi hörs.

Det börjar bli kallt nu

Jag tog en sväng upp till klubbsjön i eftermiddag efter att jag kommit hem från ett bröllop som jag och frugan varit bjudna på i helgen. Kallt och bistert men helt vindstilla. Jag såg bara nåt enstaka vak på ytan medans jag tacklade ett spö. Undrar vad dom tar tänker jag. Det är nog fjädermygg eller nåt. Jag bestämde mej ändå för att gå ner på djupet när aktiviteten var så låg. Jag riggade med sjunklina och Boobie fluga -VS- (bindbeskrivning >VS< här)

VS Boobie

 

Jag ror ut med ekan jag sitter i mitt på sjön och lägger ut ett kast och väntar lite otåligt på att linan ska sjunka och dra ner flugan under vattnet. Jag börjar ta hem lina långt innan den lagt sej tillrätta på botten, och precis när flugan lämnar ytan så virvlar det till och den försvinner i ett huj. Nu blir det bråttom! löslina i mängd ligger ute och inte nog med det, den ligger ju halvsjunken  också. Hiva o dra i linan för att försöka få kontakt med fisken och bara hoppas att den krokat sej själv.

yesss den sitter! En riktigt pigg och fin regnbåge på ett knappt kilo får åka med hem.

Ett nytt kast. Denna gången väntar jag tills linan får lägga sej tillrätta på botten innan jag börjar "hand twista" hem linan sakta. Och döm om min förvåning när det börjar surra och leva i linan igen, två kast två firrar! detta kan inte vara sant. Nu känner man inte hur kallt det är längre. Snabbt in med linan och kolla hur kroken sitter. Den var enkel att kroka av för den var fint krokad i mungipan.En sån drömstart på fisket, men sen händer det inte så mycket mer på en lång stund så då bestämmer jag mej för att ro bort till sjöns utlopp för att kolla gallret (en munk) som sitter där för att hålla fisken inne i sjön.

Den brukar bli igentäppt av löv på hösten som gör att vatten nivån blir onödigt hög. Men den var nästan helt ren. Jag blev glatt överaskad. Ut igen och kolla om jag har nåt mer fiskeflyt innan solen går ner, vilket förövrigt blir lite tidigare än vanligt. Eftersom vi ställde tillbaka klockan i natt. Först fiskar jag i kanten av en djuphåla, men det händer ingenting på flera kast. Då bestämmer jag mej för att ro tillbaka till där jag började dagens fiske. Inget på första, inget på andra men på tredje kastet smäller det. Återigen en regnbåge i samma fina skick som de första. kanske en aning större än den som ligger i båten, men den får också simma tillbaka. Nu är det dags för hemgång innan solen trillar ner i backen. Det börjar bli snorkallt, vattnet som inte var helt öst i båten börjar frysa till is. Summering: tre fiskar på två intensiva, men meditativa timmars fiske.

Vi hörs.