Vi åkte iväg riktigt riktigt tidigt den här gången (klockan 05:00) för att försäkra oss om att vara först på plats så man slipper trängas på klipporna där vi hade tänkt fiska för dagen. Det funkade bara sådär bra, sex man hade redan pinkat in sina revir när vi kom fram i mörkret. Två farsor med två grabbar mötte oss när kom på plats. Trevliga herrar som inte hade nåt emot sällskap. Hjälpte till med ficklampa (de såg nog att min pannlampa bara var halvbra, den lös nämligen redan när jag öppnade väskan. Undrar hur länge den legat påslagen?) de hade tänt en värmande brasa och var allmänt pratglada fiskenördar som oss. Jag missade tyvärr att ta en bild på dessa herrar, men en av dessa gubbarna tog en fisk.
Johan Alexandersson landar en lax på prick lagliga 60 centimeter
Jag trodde att vädret skulle vara buskass idag, men det blev ganska skapligt/mesigt om man får använda ett sånt uttryck om vädret. Det blåste lite för lite, det var gråmulet och dimmigt hela dan och regnade småspik då och då.
Att tempen låg runt åtta-tio grader gjorde att det trots allt blev småbehagligt. Vi var ju trotts allt klädda för mycket kallare och blåsigare väder, så detta blev rätt okej.
Vi som åkte från Gnosjö/Hillerstorp idag var Jag, Tony Sjöblom och Mikael Jildenfors. Något senare så slöt Andreas Larsson och Fredrik Gunnarsson upp från Göteborg tätt därefter dök Även Jon Erlandsson upp som också var hos sin flickvän i Götet. Kul med en hel drös bekanta ansikten. Märkligt att det ska behöva bli trångt runt sjön när den har så extremt lång kustlinje. Där var ytterligare tre man från Gislaved hörde jag, som rekade efter plats men som troligen valde nån annanstans för sitt fiske för dagen. Lite synd om dessa herrar. En stund efter att de hade åkt så packade Farsorna och ungdomarna ihop och for hemåt. Hade varit trevligare om de kommit i skarven istället.
Först ut i vårt sällskap att landa en fisk blev
Fredrik Gunnarsson |
Som fick på en skapligt fin storröding som dock får gå tillbaka, den är ju fredad från lanfångst fram till sista december.
Jag vill flika in en fråga här angående det att faktum att Naturskyddsföreningen har tagit fram en ny lista över giftiga fiskar. Den toppas av rödingen i Vättern. Länk här: Okej att man släpper larmrapporter om höga gifthalter i mat och liknande.
Min fråga lyder sålunda:
Det skulle bara intressant att veta vad som faktiskt är farligast. Middag en dag i veckan bestående av Storröding från Vättern eller en cigarett? Missförstå mej inte nu, frågan är ärlig och relevant. Naturskyddsföreningen säger -farligt medan Livsmedelsverket tycker att giftlarmet är betydligt överdrivet. Där var en representant från Livsmedelsverket som sa att fördelarna och nyttigheterna med Vätternrödingen överväger så mycket att hennes barn får äta fisken. Det skulle vara intressant med nån form av "farlighetsskala" så man har nåt att jämföra med. Jag slutade röka för många år sedan, men jag tänker inte sluta äta fisk bara för att nån säger GIFTIG utan ge mej lite kalla fakta. Sen kan jag själv avgöra om jag ska fortsätta äta fisk eller ej.
Kommentera gärna för och emot:
Nog om det nu, vi var ju där för naturupplevelsen och möjligheten att fånga "Drömfisken" storlaxen från land. Hela dagen var seg och nästan fullständigt kontaktlös. Tony hade ett par rejäla stötar på sin fluga, men ingen fisk som klev på flugan. Gråvädret gjorde ju inte att det blev mycket roligare. Avbrott för mat gjorde att batterierna blev laddade igen. Det hjälpte föga den här dagen, för fisken lös med sin frånvaro. Jag nöter kast efter kast. Tar ett brejk och lite kaffe. Snackar lite med Tony och Mikael och vi bestämmer att vi ger det bara en stund till sen ger vi oss för dagen. Jag går tillbaka till klippkanten och ger det en stund till och för varje kast jag kastar så skymmer det mer och mer. Vid sidan om mej till höger har jag min vän Andreas som också nöter på plikttroget utan kontakt likadant som jag, jag säger till honom att nu lägger jag ut mitt sista kast och börjar veva hem Bombardan riktigt sakta för att om möjligt sista kastet skulle vara "det som gör det" men det hjälper inte. Jag vevar upp flötet mot spötoppen och tar tag i flugan, lägger tafsen runt rullen och fram igen. Där krokar jag fast flugans krok i en linögla. Tar med mej min ryggsäck med fiskeprylarna som alltid måste vara med och den långskaftade laxhåven i den andra handen, och börjar försiktigt för att inte trampa snett eller ramla i halvdunklet på väg upp mot grillplatsen. När jag helt plötsligt hör en riktigt skärrad Mikael ropa högt att han har fisk på kroken. Som tur var, så var jag så redo man kan vara med håven i handen. så jag behövde bara lägga ifrån mej spö och ryggsäck för att ta ett par snabba försiktiga kliv fram och ner mot klippkanten för att hjälpa Mikael som var rent skärrad vid det här laget. Han talar om att han gjorde precis som jag gjort en stund innan. "Detta skulle bli det sista kastet och jag vevade hem jättesakta när fisken slog på ordentligt" Nu vill han verkligen inte tappa den här fisken som han trånat efter hela dagen. Det här är riktiga krutpaket vi talar om, som gör flera rejäla rusningar efter varandra. Hur gick det då? Kolla själv.
Här följer några bilder från dagens fisketripp.
Andreas Larsson Göteborg |
Korv som växer på trä eller en grillpinne? |
Jon Erlandsson och Mikael Jildenfors |
Tony svingar spö bakom mej |
Tony Sjöblom Gnosjö |
Ulf Brandin (jag) |
3,5 kilo 69 centimeter |
Det blev faktiskt ganska muntert i bilen på vägen hem.
Vi hörs.
Härligt med fisk! helt sjukt hur snabbt dom måste växa, huvudet på laxen ser grymt litet ut mot kroppen, helt otroligt.Kul blogg och följa :).
SvaraRaderaTa en titt in på våran blogg http://vissenhet.wordpress.com/ vi var nämligen ner för ett tag sedan.
///Skruttapan
Jag har läst en del av det ni roar er med. Mycket trevlig läsning! ska bli kul att fortsätta följa era upptåg och fiskeäventyr.
SvaraRadera