Vättern levererar landlax januari 2013

Jag åkte med min gode fiskevän Juhani Karpinen till Vättern för en dags "finfiske" efter sjöns silverblanka laxar. När vi sent omsider kom fram så var en värmande brasa redan tänd sen länge av Ulf Gustavsson som var på plats tidigt, tillsammans med ett par grabbar från Borås som också masat sej ur sänghalmen tidigt.

Ulf Gustavsson Mariestad och jag

Vi har aldrig mötts och pratat ansikte mot ansikte förut, men vi har hörts via "sociala medier"(FB). Ulf och jag hade mycket att prata om, speciellt fiske. Men vi hade även tid till fiske och en braslagad middag på plats.

 

Det var ganska bra med folk på klipporna, men det var inte trångt.

En snubbe en bit ifrån får på en fisk som dock inte håller måttet, så den får simma tillbaka igen.

Ulf G har kännt att det nappar, men missat mothugg. Sånt kan vara frustrerande. Juhani har också haft kontakt, men inget fångat.

 

De unga herrarna från Borås spinnfiskade efter laxen, med stor framgång. Först fick en av grabbarna på en skaplig fisk som fick deras håv att haverera i nätet. En stund senare ser jag att deras ena spö niger och ryster duktigt, (ser tungt ut) då föreslår jag för kamraten att han kommer över och lånar min håv som är ganska kraftig med långt skaft och framför allt, helt nät.Tur för honom, laxen vägde om jag minns rätt 8,7 kilo. Skönt att veta att fisken är på plats idag. Jag höll på att säga till dom att ha håven hos er istället, det är ju bara ni som tar fisk ändå...

 

Jag känner ingenting, och timmarna går. Nu har grannarna precis landat sin totalt fjärde lax som håller måttet. Jag har fullt upp med att inte tappa modet, jo det kan faktiskt överge en fiskare. När jag plötsligt känner ett nafsande, och ett till. Snabbt mothugg! Och, ja! Krokad fisk. När jag vänder mej om för att ta håven så ser jag att den ligger en bit ifrån mej, och jag står och fightas med en skaplig fisk i en liten skreva mellan vassa klippor. Hmmmm, hur gör jag nu? Den har redan rusat farligt nära de vassa stenarna en gång, det är bara ett ögonblicks verk för att flätlinan ska skavas av mot en vass sten. Det löser sej ganska fort, en av Boråsarna kommer till min undsättning och frågar om han kan hjälpa mej. -Absolut får du det, svarar jag. Jag behöver inte säga nåt om hur jag vill att han "nätar" min fisk. Lugnt och fint, utan panik väntar han in min fisk och sänker nätet i vattnet och lyfter som han aldrig gjort annat. Tack för hjälpen!

 

Det var i sista momangen, klockan går och snart mörknar det. En fin och blank lax som väger ca 4,7 kilo får följa med hem, såklart!

 

Ulf Gustavsson gör detsamma som så många andra av oss gjort före honom. Tar i för kung och fosterland vid ett kast och linan ryker av. Där for flötet all världens väg. Ja, ja. Det var ändå snart dags att packa ihop och fara hemåt. Det var en trevlig bekantskap Ulf. Vi ses.

 

Jag och Juhani gör detsamma bara en stund senare. Detta var en bra avslutning på jul ledigheten.

 

Vi hörs.